Alexandra

Hmm vet inte riktigt var jag ska börja..
I lördes när vi va i Cardiff i lördes så kollapsade jag.. Rejält.. Värre än jag någonsinn
gjort förut.. Vi var på väg hem och helt plötsligt så pang..
Va borta från o till i ca 45 minuter, hade även andningsuppehåll..
Ambulansen kom och hämtade mej och jag spenderade natten på sjukhuset..

I söndags pratade jag med min Mamma och jag ville faktiskt bara åka hem från
England, jag började till och med kolla upp ersättare för mej här.. Allt jag ville
va att få komma hem till min familj, min trygghet..
Men igår så pratade jag me Mamma igen och vi kom fram till att jag ska stanna här
ändå.. Jag har varit under "utredning" som de så fint heter i nästan 2 år hemma i
Sverige och ärligt talat så har dom inte kommit på alls va de e som är fel..
Så nu ska jag börja om från början me alla tester o allt skit här i England.. Har min
första undersökning redan nu på fredag faktiskt..
Graham är ett stort stöd för mej och Jane, kvinnan Michaela jobbar för har erbjudit sej
att följa med mej till doktorn då jag fömodligen behöver någon som kan hjälpa mej
me språket (sjukhustermer är ju inte direkt nått jag brukar prata om på engelska)
så det känns väldigt skönt.. visst de hade vatt skönast att ha min Mamma här men hey
man får väl bli vuxen nån gång.. Och sen kommer jag ju faktiskt hem o hälsar på om
en månad..

Idag mår jag nått så när bra, är trött och har huvudvärk lite från och till men jag lever..
Men de blir lungt för mej en tid framöver, jag blev verkligen rejält skrämd denna gången..
Men som sagt allt kommer förhoppningsvis lösa sej nu.. Och vi ses om 1 månad..
Sköt om er.. kram Alex